En dag i sänder
Jag försöker parera illamående, molvärken och vetskapen om att man kan få missfall vilken sekund som helst. När jag inte har symptom så är jag orolig och när jag översköljs av symptom så blir jag lika orolig. Jag gömmer mig mest hemma men när jag är i vecka 6 åker jag och Max på en lång weekend till London. Ett perfekt avbrott i vardagen och i oron men jag är mycket fundersam på hur det ska gå med illamåendet. Att resa och må illa är fruktansvärt.
Jag träffar lite vänner och låtsasdricker champagne och skyller på smärtstillande. Svårt att parera alkohol och graviditet. Problemet är inte att låta bli att dricka, stora saken är att hur ska man komma på en bra ursäkt som är trovärdig? Jag saknar inte alkoholen alls.....men om det inte var skadligt att röka en cigarett då och då så skulle jag göra det. Men självfallet röker jag inget när jag är gravid.