mystarbaby

Så här ska jag gå upp i vikt enligt www.niomånader.se Vi får väl se var jag slutar. 77 kg har jag aldrig vägt i hela mitt liv. Den som läser bloggen kommer ju att få se. Just nu väger jag 55 kg blankt. Så enligt denna tabell borde jag alltså väga 55,9 nu när det gått 2 månader men jag tar nog igen det senare.

Ja eller gravidkläder kanske man ska säga - var kommer ordet mammakläder ifrån? Polarn ska sluta med sina mammakläder så de säljer ut allt med 50% rabatt. Perfekt tänkte jag så jag köpte tvåkjolar och ett par jeans. Ett par jeans till och några längre linnen i stl M så är jag all set. Nu på sommaren kan man ju ha på sig massa söta klänningar och jag har gott om plagg där en växande mage får plats. Nu är jag i v 8 +2.

Nu börjar det bli mer och mer verkligt, jag kan inte förstå att jag är gravid igen....det känns surrealistiskt. Ännu är det få som vet. Bara några utvalda som av en eller annan anledning gissat eller när jag inte kunnat hålla tyst. Men kreti och pleti kan få gå i ovisshet ända tills jag inte kan dölja det längre. Jag har ingen lust att sprida nyheten som tidigare gånger. Jag vet inte varför men vill helst inte berätta för någon.

 

Jag fortsätter med en udda kost - idag nutella på det vitaste brödet ni kan tänka er var på menyn. Hur gott som helst - men med denna fart lär jag se ut som en heffaklump.

Puss & Kram alla fina.

 

Allt kretsar kring mat just nu - vad är jag sugen på? Mår jag illa? Vad vill jag äta ikväll? Vad vill jag äta imorgon?

Jag är nu i vecka 9, detta ska vara den värsta illamående veckan - så jag hoppas att jag börjar må bättre. Även om denna graviditet inte går att jämföra med mina två första. De var hemska. Kan ni tro att jag vägde 44 kg med mitt andra barn i vecka 17. Då förstår ni hur illa jag mådde. Men sen tog jag igen det genom att äta kebabtallrik till frukost under flera veckor.

Så just nu besvärar dessa saker mig i denna ordningen

1. Blödningar
2. Smärtor i korsryggen och framtill
3. Illamående
4. Ont i brösten

Så illamåendet kommer på tredje plats. Men även idag är jag kontrollerad och allt ser OK ut än så länge. Nu blir nästa koll 5 Juni. Dvs nästa vecka.

I denna blogg uppdaterarjag lite mindre frekvent än i min vanliga - mest för att denna ska handla om graviditeten med mer detaljer än den vanliga. Jag kan tänka mig att många av mina vanliga läsare skiter fullständigt i mtt HB värde eller annat som kan intressera er andra som är gravida. Hur som helst. Har hämtat lite paket på posten, massa Ralph Lauren kläder till barnen. Nu är sommargarderoben fullständig.

'

Jag försöker dölja magen i lite lösare plagg - undar hur länge det dröjer innan folk börjar fundera över det? Jag ser definitivt ut att vara i 5:e månaden fast jag bara är i vecka 9. Undrar hur detta ska sluta - förhoppnigsvis i en frisk bebis. Såjag ska kanske sluta gnälla över detaljer som är oviktiga. Jag pratade med mitt ex som är pappa till mina tre barn om min graviditet, han är ju den enda som minns hur det var med de tre andra så skönt att ventliera lite med honom.

Milou hade sommarfesr på dagis - alla skulle baka och ställa det på ett gemensamt bord. Jag bakade cupcakes. De blev uppskattade av barnen iaf. Morotskakecupcakes med cream chesse frosting med citron är alltid ett säkert kort i sådana här sammanhang.

Nu ska jag äta lite middag! Puss & Kram

Jag är inte en person som normalt äter flingor - just nu känns det helrätt med Kellogs Special K med färska bär.

Jag blöder en del fortfarande och har ont - smärta som jag inte känner igen och stundtals känns det som sammandragningar. Idag var det dags för Ultraljud igen, gynekologen kunde se en sammandragning så det är det jag känt under helgen. Hjärtat pickar på som vanligt. Jag blir något lungnad av det men är ändå väldigt orolig. En god väninna tillmig fick en liten dotter igår, 5 veckor förtidigt men bebisen och mamman mår bra trots omständigheterna.

Jag kommer ju också att få min bebis i förtid (inshallah) men just nu är jag orolig att inte ens komma så långt. Såmycket problem som jag haft med min graviditet fram tills nu. Det är bara att bita ihop och inte tänka allt för mörka tankar.

Jag har även en vanlig blogg, där graviditeten är en hemlighet. www.finest.se/natali

Maten - är ett hett ämne för mig just nu. Ena stunden är det vattenmelon andra stunden körsbärstomater sen får jag ett galet sug efter gröna sura äpplen. Jag har svårt för varm mat, jag blir nästan direkt illamående. Även fast jag är sugen på många varma maträtter. Brämhults lemonad med massa is och dagen till ära färska söta hallon.

Imorgon ska jag göra ett Ultraljud för att se att allt är ok efter helgens smärtor och blödningar - håll tummarna!

Jag beter mig så fruktansvärt illa just nu. Mest mot stackars Max som inte förtjänar det. Jag är så otroligt psykiskt stressad över denan graviditet som verkligen ger mig orsak att oroa mig mest hela tiden. Jag vet inte vad jag vill att han ska göra men att han hela tiden säger - det kommer att gå bra, gör mig inte gladare.  Vet ju inte vad jag vill att han ska göra egentligen, det är så otroligt svårt, det förstår jag.

Jag var så sugen på köttbullar och vi gick till Riche, men jag gick mitt i lunchen, så himla arg, minns inte ens vad det var jag blev sur över.

 

Lite ostbågar innan sängdags satt fint.

Vädret fortsätter att vara helt fantastiskt - jag tog Milou ut efter dagis till parken.

 

Jag fortsätter att småblöda men börjar vänja mig vid det, blir inte helt skräckslagen längre. Inskrivnings samtal hos barnmorskan. Det har börjat bli en vana detta.....men ändå är det väldigt kul. Graviditeten börjar kännas mer verklig. Jag har fortfarande inte gått upp i vikt. 55 kg blankt visade vågen hos barnmorskan. HB 122 och det är ett bra utgångsläge. Men jag vet att jag snabbt faller ner till 107-105 runt vecka 15-17. Men då får jag knapra järntabletter helt enkelt.

Nästa vecka blir det ultraljud igen för att kika så den lilla bönan mår bra - jag är mycket nervös men jag håller tummar och tår att det ska se fint ut även då.

 

Jag bakade morotskake cupcakes till Max, hans favorit. Illamåendet kommer och går, mest kvällstid, jag skulle föredra att må illa på dagarna. Nu försvinner ju våra kvällar till att jag mår illa och är känslig.....trist men inget att göra. Det är inte på långa vägar så jobbigt som med mina två första så liten tröst är det iallafall.

Nu börjar helgen !! Underbart!

Just nu går det upp och ner, jag kan inte slappna av. Varje litet tecken övertolkar jag och får allting till att ett nytt missfall har börjat. Det hjälper ju inte att jag har ont som man har vid mens, det är ju ligamenten som töjer på sig men det känns väldigt obehagligt. Jag försöker hitta på saker och inte gräva ner mig....men det är väldigt jobbigt. Hur ska jag orka i 30+ veckor till av denna oro? Bakade kakor till barnen iallafall, normalt är jag väldigt duktig hemmafru, hemmet är skinande rent, barnen får hemlagad mat och jag bakar väldigt ofta. Just nu är det lite tvärtom faktiskt.

 

På kvällarna mår jag så illa att jag inte har någon lust att göra någonting alls. Men dagtid är det enklare, men de flesta arbetar ju. Tur att jag har Mia som är ledig då och då på dagarna.

Jag fick ännu en blödning och som vanligt förväntar jag mig det värsta, jag sprang till min gynekolog och hjärtat tickar på som vanligt därinne. Det är tydligen modrkakan som ligger långt ner och orsakar blödnigarna. Det tröstar inte mig direkt men ingenting att göra åt just nu. Jag tar en dag i taget just nu....

Idag är jag i 7+3 enligt mina egna beräkningar och imorgon inskrivning hos MVC.

 

Borta bra men hemma bäst - särskilt när man är gravid. Underbart att sova i min egen säng, fri tillgång till mat och mysigt att träffa barnen igen. Illamående håller i sig och går upp och ner, lite olika cravings ibland pasta, andra dagar frukt och vissa dagar glass. Helt andra saker än jag normalt äter.

Just nu är det i princip ingen som vet om graviditeten. Sist var det jobbigt att berätta när vi fick missfall så denna gången skyddar jag mig själv genom att inte berätta. Bara några få, annars ingen annan. Nu när det börjar gå lite tid så känns det som att jag vill inte berätta - jag måste ju till slut men innan det syns så tänker jag inte säga något.

 

Jag har deifinitivt tappat midjan, men än så länge kan ingen som inte känner mig se något. På bilden är jag i v 6+6 och utan kläder ser man definitivt magen. Men försöker välja plagg där det inte syns.

 

Jag njuter av barnen dagar som jag inte är helt däckad av illamåendet. Tröttheten är inte så farligt men illamåendet tar nästan knäcken på mig.

Såklart skulle jag få mer att oroa mig för - började blöda och åkte in till DS gynakuten för en koll. Allt är ok och ett litet hjärta pickar. Dagen efter hade jag tid på MamaMia på Karlavägen, VUL görs och läkaren ser ingenting och bokar om mig om två veckor. Vilken jävla idiot, hur kan hon skicka hem en kvinna som precis fått missfall och säga att hon inte hittar hjärtslagen. Näe, det funkar ju inte. Jag går till min vanliga gynekolog dagen efter och han hittar hjärtat efter någon sekund med vanlig ultraljud. Hans svar på varför läkaren inte kunde hitta var att hon var nog oerfaren att jobba med ultraljud. Hur nu en läkare på en mödravård kan vara det.

 

Spelar ingen roll - jag går inte tillbaka till dem, har bytt mvc. Återstår att se om de är bättre. Men inget kan vara sämre än denna bemötande. Så här såg jag ut på väg till gynekologen -man måste ju ta outfitbilder oavsett skick. Show must go on.....som man säger.

Inskrivning hos mödravården när jag borde vara i v 7+4 och Ultraljud i v 8+2 för mätning av fostret för att bestämma tiden. Jag är ganska säker på att jag redan har rätt men vi får se.

Vi åkte iväg på en långhelg till London mitt i kaoset. Älskar London, det är så mysigt att strosa runt och shoppa framförallt. Tycker även att engelsmän är ett mycket trevligt folkslag. Vi bodde på Montcalm hotell som var 5 stjärnigt och levde stundtals upp till sina stjärnor....stundals inte.

Jag försökte gömma den svullna magen i stora tröjor och lösa klänningar. Det gick sådär. Illamåendet nådde sin all time high. Trodde att jag skulle svimma och kräkas samtidigt efter en lunch på Harrods.

Fortfarande går magen att gömma - håller ni inte med att den syns inte om man klär sig i rätt plagg? När jag var hungrig så åt jag som en varg. Ibland så fick jag knappast ner annat än vatten och kanske några salt och vinäger chips.

På en underbar marknad åt vi en ljuvlig hamburgare med alldeles färsk brioche bröd.....kanske den godaste hamburgaren jag ätit någonsin.

 

Vissa dagar lyxkade vi med frukost på sängen och andra dagar sov vi läääänge och brydde oss inte om klockan alls.

En mycket mysig resa som avslutades med en turbulent flygresa. Perfekt för min gravida mage......verkligen :) Väl hemma start på en ny vecka och hoppet växer ena dagen för att helt försvinna andra dagen. Ska det bli en bebis denna gången? Det återstår att se....

 

 

Jag försöker parera illamående, molvärken och vetskapen om att man kan få missfall vilken sekund som helst. När jag inte har symptom så är jag orolig och när jag översköljs av symptom så blir jag lika orolig. Jag gömmer mig mest hemma men när jag är i vecka 6 åker jag och Max på en lång weekend till London. Ett perfekt avbrott i vardagen och i oron men jag är mycket fundersam på hur det ska gå med illamåendet. Att resa och må illa är fruktansvärt.

Jag träffar lite vänner och låtsasdricker champagne och skyller på smärtstillande. Svårt att parera alkohol och graviditet. Problemet är inte att låta bli att dricka, stora saken är att hur ska man komma på en bra ursäkt som är trovärdig? Jag saknar inte alkoholen alls.....men om det inte var skadligt att röka en cigarett då och då så skulle jag göra det. Men självfallet röker jag inget när jag är gravid.

Så här såg jag ut alldeles nygravid, innan jag visste att jag var det. Nu undrar jag när jag kommer att se ut så här igen. Det är inte helt säkert att jag kommer i min gamla form igen. Jag har aldrig tränat eller funderat särskilt mycket på att gå ner alla graviditetskilon, de rinner av mig. Men med åldern så lägger man på sig och jag har börjat göra det runt rumpan och låren. Det är inte särskilt attraktivt om ni frågar mig.

I vecka 5 såg jag ut så här, rejält svullen....rätt bra skillnad mot bilden tagen några veckor innan. Mina symptom under den här tiden var lätt illamående, som sjösjuka ungefär. Ömma bröst, huvudvärk, finnar i ansiktet och molvärk i ryggslut och framtill.

Jag äter mycket grönsaker, tzatsiki, saltgurka och surdegsbröd. Dricker cola light och försöker vänja mig vid att smakerna förändras och man börjar bli sugen på saker man normalt inte gillar. Den ständiga oron hänger som ett stort regnmoln över mig, jag kan inte släppa den och varje toalettbesök är kopplad till skräck....tänk om jag börjar blöda igen.

Din resa börjar här.....

En dag sen med mensen, jag är inte sen, köper ett grav test medan jag pratar i telefon med Mia. Tittar till testet, POSITIVT. Vad ska jag göra?? Bryter ihop, vi skulle ju inte ha barn. Inte nu. Efter många frågor bestämmer vi oss för att bli föräldrar. Lyckan är inte långvarig. Redan 4 dagar efter börjar jag blöda kraftigt med smärtsamma kramper. Det kändes så onödigt, varför skulle vi sättas igenom detta i onödan??
Jag hade redan hunnit ladda ner gravidapppar, boka tid hos mvc och titta på barnvagn. Allt detta på ett par ynka dagar.
Ett par dagar av sorg och min kropp behövde återhämta sig, ta igen den tuffa veckan och komma tillbaka tilll normalitet.
Det skulle ta veckor för kroppen att återställa sig, kanske månader. Mitt humör är dock inte att leka med och jag är inte en happy camper de kommande veckorna. Testar med graviditetstest efter en vecka och testar negativt. Skönt, inget HCG kvar i kroppen. Nya tag.....